Generositet – de sju dygderna del 2/Generosity – the seven virtues part 2

Generositet – de sju dygderna del 2/Generosity – the seven virtues part 2

Svenska:

Generositet – liberalitas (motsats till girighet)

Generositet är en personlig egenskap. Den generöse är frikostig i sitt givande till andra och ger utan förväntan om återgäldelse, och även om det innebär en personlig uppoffring.

Wikipedia 

 

Den rena generositeten

Vår spontana reflektion om Generositet är att det i sig är en fin egenskap i dess rena och ursprungliga essens samt innebörd. Att ge från kärlek, utan att förvänta sig att få något tillbaka. Även här kan vi dock se att dygderna blivit till skuggor. Genom årtusenden har innebörden av ordet generositet förvanskats, missbrukats och utnyttjas felaktigt. Tex genom att uppoffra sig och sina egna behov i sin längtan att få och ge kärlek. Vi ger av oss själva, vår tid samt vår uppmärksamhet och energi. Det sker då främst på bekostnad av oss själva.

Vår inneboende längtan är att bli sedd, bekräftad och älskad.

En annan reflektion är då att många av alla oss som är/har varit utbrända, har helt enkelt gett för mycket av oss själva. Vi har gett bort vår energi och överskridit våra egna gränser om och om igen. Människans inneboende längtan är ju att bli sedd, bekräftad och älskad. Det gör att vi då lätt kan ”överge” oss själva i längtan av att höra till, att vara inkluderad i en relation eller en grupp/samhälle.

Så trots intentionen om att ge utan att få något tillbaka, en kravlös generositet som bottnar i ren kärlek och välvilja – så blir det en kravfylld kärlek som i sin tur är rädslobaserad. Så energimässigt blir dygden till en skugga, en dödssynd. Den kravfyllda akten bottnar då i en slags girighet att ändå vilja ha något.” Se mig, bekräfta mig att jag är så god som ger och ger och ger, älska mig”.

När vi ger för mycket är vi gränslösa och vi blir sjuka på sikt.

När vi ger för mycket är vi gränslösa och vi blir sjuka på sikt. Jag kan bara ge det jag kan/har tillgång till själv”. Således är det bra och fint att ge – när vi ger från en ”ren och kärleksfull plats i oss själva”. Det betyder dock att vi behöver ha en ganska hög självmedvetenhet och insikt om vad är det jag vill ge/ger? När vill jag ge detta? Till vem och varför? Och vad är min intention? Ger jag något som jag vill ha själv? Eller ger jag faktiskt något som mottagaren frågat efter och verkligen vill ha? Då intentionen är ren och medveten, utan baktanke, omedvetenhet eller skugga blir även givandet och gåvan ren.

 

Balans

All form av energiarbete innebär dock alltid att skapa en balans. Ett balans ett flöde i att ge och att ta emot, att få.

Många av oss är mer tränade i att ge till någon eller ge något. Då kommer vi ej alltid från den kravlösa kärleken utan snarare från den kravfyllda kärleken  (från brist och rädsla). I vår del av världen anses det kanske vara mer nobelt att ge – att man blir en ”bättre” människa?

Men hur ofta ger vi av den kravlösa kärleken till oss själva? Till andra? Och hur bra är vi egentligen på att ta emot?

Frihet

När vi ser att ordet generositet på latin är liberalitas – vilket härstammar från ”Liber” = fri. Att vara fri, att ge kärlek skapar frihet både för givaren och för mottagaren. När jag ger ifrån en skugga, omedvetet program eller baktanke hur fri är jag egentligen då?

Vi behöver återigen vända oss inåt och transformera våra omedvetna inneboende program, våra skuggor. När vi höjer vår medvetenhet och ”renar” både givandet och mottagandet så att vi blir fria. Fria att välja den kravlösa kärleken inom oss själva, så vi kan både ge och ta emot den från andra. På så sätt skapar vi balans och harmoni!

Hur ger du? Till dig själv och till andra?

Hur tar du emot? Det du ger dig själv och det du får från andra?

 

English:

The second virtue – Charity/Generosity

 The English virtue for its opposite of greed is charity with the Latin word Caritas. But, when we look at the Swedish virtue for its opposite of greed it is “Generosity” with the Latin word Liberitas. Hence, the whole meaning and intention of that polar opposite is miles apart. This means that the word we use and intention behind the word effect the shadows – and the virtue becomes totally different.

 

Charity

Charity (Caritas) definition is:

“Many times when charity is mentioned in English-language bibles, it refers to “love of God”, which is a spiritual love that is extended from God to man and then reflected by man, who is made in the image of God, back to God. God gives man the power to act as God acts (God is love), man then reflects God’s power in his own human actions towards others. One example of this movement is “charity shall cover the multitude of sins”. “The practice of charity brings us to act toward ourselves and others out of love alone, precisely because each person has the dignity of a beloved child of God.

Although the term generosity often goes hand-in-hand with charity, many people in the public’s eye want recognition for their good deeds.”

Wikipedia

The importance of words

We can once again see how hijacked the meanings of words have been throughout history. As we use words – that is what we manifest. Hence, when the meaning of a word changes with f*cked up programs – we manifest that reality – instead of the pure word´s frequency. See our blogposts: Our reflections of the deadly sins and New exciting theme – the seven virtues.

The further we dig into the rabbit hole of this virtue – the more the distortion of the language and confusion is to be found. Through the journey of history the deep state (including the Vatican) programmed and hijacked the pureness of these words to control and enslave us all. Yet, the majority of humanity do not even know that. Therefore, these programs are unconscious and subconscious. No wonder we all are “sinners” and have f*cked up programs.

Generosity

Most recorded English uses of the word generous up to and during the sixteenth century reflect an aristocratic sense of being of noble lineage or high birth. To be generous was literally a way of complying with nobility.Then, during the 18th century, the meaning of generosity continued to evolve in directions denoting the more specific, contemporary meaning of munificence, open–handedness, and liberality in the giving of money and possessions to others.

Wikipedia 

In this blogpost we will go a bit deeper into the Swedish version and translation of this virtue – aka generosity.

Generosity – liberalitas (as opposed to greed)

Generosity is a personal trait. The generous is generous in his giving to others and gives without expectation of retribution, and even if there is a personal sacrifice.

Wikipedia

The pure essence of Generosity

Our spontaneous reflection on Generosity is that it is in itself a fine quality in its pure and original essence and meaning. To give from love, without expecting anything in return. Here too, however, we can see that the virtues have become shadows. Through millennia, the meaning of the word generosity has been distorted, misused and abused. For example, by sacrificing ourselves and our own needs in our desire to receive and give love. We give of ourselves, our time and our attention and energy. This then become mainly at the expense of ourselves.

Our deep longing is to be seen, acknowledged and loved.

Another reflection is that many of us who are / have been burnt out have simply given away too much of ourselves. We have abused and misused our energy and exceeded our boundaries over and over again. One of the deep longings as humans is to be seen, acknowledged and loved. This means that we easily “abandon” ourselves in the desire to belong, to be included in a relationship or a group / society.

So the pure intention to give without expecting something back – is rooted in pure unconditional love and goodwill. But as we give to receive something  – makes it conditioned and is from a lack- and fear-based perspective. So energetically the virtue is distorted and become a shadow, a mortal sin. The conditioned program is then rooted in greed – to still want something. “See me, acknowledge me for the goodness I give, please love me”.

What happens when we give too much?

When we give too much, without healthy boundaries – we get sick and dis-eased –  in the long run. I can only give as much as I have access to. Thus, it is good and nice to give – when we give from a “pure and loving place in ourselves”. However, this mean that we need to have rather high self-awareness. But also an insight into what we want to give. When do I want to give this? To whom and why? And what is my intention? Do I give something I want myself? Or do I actually give something that the recipient has asked for and really wants? When our intention is pure and conscious, without unconscious programs and shadows – the giving and the gift also become pure.

 

Balance

However, all forms of energy work always involve creating a balance. A balance – a flow of giving and receiving.

Many of us are more accustomed to give rather than receive. When we give, we do not always come from the unconditional love but rather from the conditioned love (lack and fear). In our part of the world, it is perhaps considered more noble to give – that you become a “better” person?

But how often do we give the unconditional love to ourselves? To others? And how good are we really in receiving?

When we see that the word generosity is derived from the word Latin liberalitas, with the pure origin “Liber” = free. To be free, to give love creates freedom both for the giver and for the recipient. When we give from shadow or unconscious programs how free are we really?

To transform our unconscious inherent programs, our shadows, we need to go within. When we raise our awareness and “purify” the intent of both giving and receiving – we are free. Free to choose the unconditional love within ourselves, so we can both give and receive it from others. In this way we create balance and harmony!

How do you give – from yourself and to others?

How do you receive – from yourself and to others?

Dela gärna dina reflektioner omkring detta ämne i kommentarerna nedan. Vi ser fram emot att höra ditt perspektiv och tankar!

Please, share your reflections and thoughts in the comments below! We look forward hearing your perspective on this topic!

Be F*ckin’ MoRE – Become the Master of Reactivated Embodiment. Tora Zophia and Ulrika are transformational life designers and you can find them and their programs at: www.reactivatedembodiment.com

Live Unfuckwithable!

Tora & Ulrika

 

 

 

Ödmjukhet – första av sju dygderna/ Humility – the first of seven Virtues

Ödmjukhet – första av sju dygderna/ Humility – the first of seven Virtues

Svenska:

Vad är det att vara ödmjuk?

Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar.

Besläktade begrepp är frid, anspråkslöshet och respektfullhet. Varken den kristna medeltida filosofin i Augustinus tappning eller den aristoteliska dygdeetiken anser dock att ödmjukhet är en dygd.

Wikipedia

Ömjukhet som svaghet

Ja, det ses ju inte som en dygd längre. I vårt perspektiv lever vi så mycket i ”skuggvärlden” att även dygderna, det rena och naturliga överskuggas och får mindre plats och mindre värde.

Då vi lever i en individualistisk värld (invidia= avund se tidigare blog) med motto ”själv är bäste dräng”  – gör att ödmjukheten kan ses som en svaghet. Ödmjukhet har således mindre värde än att ha högmod och att vara överlägsen.

Redan här är balansen/vågskålen rubbad.

För att vara framgångsrik som individ ses högmod ofta som en ”dygd”, en drivkraft bakom framgången. Som att det är något att eftersträva och är bättre än andra för att man uppnått viss status.

Självuppskattning och självhävdelse är ”så normalt” så ödmjukheten bleknar och faller i glömska. Det i sin tur innebär ju att vi förlorar kontakten med det vackra, det rena, det fridfulla inne i oss. Och istället jagar vi uppskattning, bekräftelse och status i det yttre. Vi mister således respekten inte bara för andra men även för oss själva och den här planeten vi bor på. Med andra ord; du skulle kunna hävda att ödmjukhet har inte status.  För att vara framgångsrik som individ ses självuppskattning & självhävdelse som normalt vilket är motpol till ödmjuket.

Bristen på ödmjukhet skapar ännu mer obalans, ännu mer skuggor och en nedåtgående spiral. Det första steget är att se denna pågående obalans för att därigenom att kunna transformera det till sin rena, naturliga essens.

 

 

Respekt och moral

En annan aspekt är att historiskt sett när du gav ditt ord, hade det ett stort värde. Orden var löften, ungefär som en ed och respekterades av båda parter. Hade man tagit hand med någon om en uppgörelse så var det som gällde. Idag är det mest tomma ord och tomma löften (titta tex bara inom politiken).

Detta innebär att respekten till oss själva och andra försvunnit. Framgången, högmodet/överlägsenheten har en ”högre status” och gör att man skyr inga medel för att nå sina mål. Det finns ingen riktig substans, inget fundament att bygga på – bara tomma löften och meningslösa ord.

Denna avsaknad av respekt, och ett stabilt fundament gör det mindre lätt att känna inre frid.

Så på något märkligt sätt har även den fina egenskapen av ödmjukhet blivit en skugga… Något vi jagar där ute, istället för att uppleva inom oss själva.

 

Att vara ödmjuk

Ödmjukhet är något som existerar naturligt i oss alla. När vi transformerar programmeringarna som skymmer och överskuggar så ger vi plats för ödmjukheten att växa. Då ges (öd)mjukheten och den feminina aspekten en möjlighet att få blomma ut. Världen kan då äntligen återskapa balans.

 

Hur uppfattar du ödmjukhet? Eftersträvar du att vara det, eller ser du det som en svaghet?

 

Denna nedanstående text är ett citat från vår bok Holy F*ck and Sacred Water-The Secret Connections to Everything (kapitel 34):

“We do not listen inwards, and do not respect the body’s signals – the information provided by the body. Instead, we cross our own boundaries and our internal resources over and over again, leading to long-term stress-related diseases that dry out our flow and burn out our energy.”

 

English:

What is humility?

Humility is the quality of being humble. Dictionary definitions accentuate humility as a low self-regard and sense of unworthiness. Humility is an outward expression of an appropriate inner, or self regard, and is contrasted with humiliation which is an imposition, often external, of shame upon a person. Humility may be misappropriated as ability to suffer humiliation through self-denouncements which in itself remains focused on self rather than low self-focus.

 Humility, in various interpretations, is widely seen as a virtue which centers on low self-preoccupation, or unwillingness to put oneself forward, so it is in many religious and philosophical traditions, it contrasts with narcissism, hubris and other forms of pride.

Wikipedia

Related concepts to humility are peace, unpretentiousness and respect. However, neither the Christian medieval philosophy of Augustine’s nor the Aristotelian ethics of virtue considers humility to be a virtue.

 

Humility as a weakness

Yes, it is no longer seen as a virtue. In our perspective, we live so much in the “shadow world” that even the virtues, the pure and natural, are overshadowed and given less space and less value. When we live in an individualistic world (invidia = envy see previous blog) with the motto “oneself is the best servant” – means that humility can be seen as a weakness and vulnerability. Humility thus has less value than having pride and being superior. Humility is therefore unworthy.

Already here the balance has been disturbed. To be successful as an individual, pride is often seen as a “virtue”, a driving force behind the success. As if it is something to strive for and oneself is better than others for having achieved a certain status.

Success criterias

Superiority and self-righteousness are “so normal” that humility fades and falls into oblivion. This means we lose connection with the beautiful, the pure, the peaceful essence inside of us. And instead we chase appreciation, confirmation and status in the exterior world. Thus we lose respect – not only for others – but for ourselves as well as for this planet we live upon.

The lack of humility creates even more imbalance, even more shadows and a downward spiral. The first step is to see this ongoing imbalance in order to be able to transform it into its pure, natural essence.

Respect and Moral

Another aspect is that historically, when you gave your word, it had great value. Words were promises, much like an oath and were respected by both parties. If you had shook hands with someone with a settlement, that was a contract.

Today it is mostly empty words and empty promises (notice in politics, for example). This means that the respect for ourselves and others has disappeared.

Success, pride / superiority has a “higher status” and means that you do not shy away from the means to achieve your goals. There is no real substance, no foundation to build on – just empty promises and meaningless words.

This lack of respect, and a stable foundation make it less easy to feel inner peace.

So in some strange way, even the beautiful quality of humility has become a shadow… Something we hunt for out there, instead of experiencing within ourselves.

Humility is something that exists naturally in all of us. When we transform the programming that obscures and overshadows, we give room for the humility to grow. Then the softness of the feminine aspect are given an opportunity to bloom. The world can then finally recreate its balance.

How do you perceive humility? Do you strive to be humble, or do you see it as a weakness?

 

Holy F*ck and Sacred Water-The Secret Connections to Everything (chapter 34):

“We do not listen inwards, and do not respect the body’s signals – the information provided by the body. Instead, we cross our own boundaries and our internal resources over and over again, leading to long-term stress-related diseases that dry out our flow and burn out our energy.”

 

Please, share your reflections and thoughts in the comments below! We look forward hearing your perspective on this topic!

 

Be F*ckin’ MoRE – Become the Master of Reactivated Embodiment. Tora Zophia and Ulrika are transformational life designers and you can find them and their programs at: www.reactivatedembodiment.com

 

Live Unfuckwithable!

Tora & Ulrika

Nytt spännande tema- de sju dygderna

Nytt spännande tema- de sju dygderna

Svenska:

Efter att ha skrivit blogg inlägg om de sju dödssynderna, vill vi nu gå in på dess motpoler. Så detta nya spännande tema blir således om de sju dygderna.

De sju heliga dygderna, är de positiva motpoler eller spegelegenskaperna till de sju dödssynderna inom katolicismen. Under medeltiden spelade de stor roll för etiska diskussioner och reflektioner. Vår upplevelse är dock att de påverkar oss i allra högsta grad även idag.

Efter att påven Gregorius offentliggjorde sin lista av de sju dödssynderna år 590 e.Kr. identifierades de sju dygderna som kyskhet, uthållighet, välgörenhet, flit, tålamod, vänlighet och ödmjukhet. Att träna dem sägs skydda en mot frestelse från de sju dödssynderna.

Den vanligaste listan med dygderna är (på svenska och latin):

 

    ”Ödmjukhet – humilitas (motsats till högmod)

    Generositet – liberalitas (motsats till girighet)

    Kyskhet – castitas (motsats till lusta)

    Medmänsklighet – humanitas (motsats till avund)

    Måttfullhet – temperantia (motsats till frosseri)

    Tålamod – patientia (motsats till vrede)

    Flit – industria (motsats till lättja)

Skillnaden mellan gudomliga- och kardinaldygder

Katolska kyrkan skiljer mellan de 1, gudomliga dygderna och 2, kardinaldygder:

1,  Tro – fides

Hopp – spes

Kärlek – caritas

 

Kardinaldygderna är enligt Aristoteles:

 

2, Klokhet – prudentia (den främsta dygden)

Rättrådighet – justitia

Måttfullhet – temperantia

Tapperhet – fortitudo

Wikipedia

Vi ser på tre områden idag….

1. Skuggsidorna

Några av våra reflektioner är att de två dygderna Ödmjukhet humilitas och Medmänsklighet humanitahar dess rena intention inkodat i det engelska ordet för mänsklighet; human beings. Det vill säga att den rena ursprungliga innebörden för oss människor är de naturliga tillstånden att vara ödmjuk och visa medmänsklighet.

Skuggorna – som istället baseras på rädsla – är dödssynderna högmod och avund (latinets superbia och invidia, se blog inlägg högmod samt avund). Skuggorna är manipulerade från dess naturliga innebörd av kyrkan och eliten, implementerade under årtusenden.

Superbia handlar om att vara över någon annan och som invidia att vara separerade från helheten och det kollektiva. Detta i sin tur leder till att vi mister kontakten med att vara just människa, dvs att vara ödmjuk och visa medmänsklighet – empati – till sig själv och andra.

De omedvetna program som gör att vi ej är fria och kan stå i vår kraft är alltså våra skuggor (rädslo – och separationsbaserade) . Vi hålls hela tiden nedtryckta av synd, och vi känner oss aldrig bra nog. Genom att vi ej känner oss bra nog, vidmakthåller vi våra offerroller. Därmed är vi kontrollerbara och lever som ”passiva marinettdockor”.

 

2. Språkets betydelse för transformation

Språket har större betydelse än vi förstår – och är som vi ser det – en del av den omedvetna individuella och kollektiva programmeringen.

Konkret betyder det att vi behöver rena oss från programmeringar och missbruket av språket – så vi kan transformera dödssynderna (skuggor/rädslor) till större medvetenhet och dygder (kärlek). Härigenom skapar vi vår balans och harmoni.

Ofta identifierar vi oss med programmeringarna och tror att vi är syndare. När det i själva verket är programmeringarna i sig som är fucked up –  inte vi.

För att transformera programmen måste vi först medvetandegöra dem och inse att det som är fucked up  – inte är vi utan just program och skuggor.  Vi behöver skifta vår identitet från det vi gör och tänker till att vara den gudomliga källan.

Med andra ord att den naturliga essensen hos oss människor är att vi är goda i grund och botten – med fucked up program och beteenden. Däri ligger paradoxen om utmaningen och gåvan samtidigt.

3. Dygd som synd

En annan reflektion är att de aspekter som kallas dygder, vissa av dem är ju lika fucked up i sin programering som sin motpol. Till exempel kyskhet, att inte bejaka den naturliga sexuella kreativa energin som skapar liv. Att göra något vackert och heligt som vår sexualitet till något fult och syndigt -det är ju det som inte är naturligt.

Hur ska vi kunna skapa människor på naturlig väg om vi begränsar vår sexualitet? Men det kanske är just de begränsningar av mänskligheten eliten som styr har som intention att skapa?

 

Denna nedanstående text är från vår bok Holy F*ck and Sacred Water-The Secret Connections to Everything (kapitel 1):

“Sacred union is for us the same as sacred sexuality. Sacred sexuality is a symbol of the holy f*ck. For instance, when rain falls from the sky, it penetrates the earth. Rain ignites life into the dry seed and enables the seed to grow through the hardest of concrete. This seed of life is part of the creation cycle through the sacred union. It is like cosmic sex of all creation between Heaven and Earth.

Everything originates from this connection to sacred sexuality – it is within us, around us, in nature, in the cosmos. The circle of creation consists of the polarities of light (life & creation) and dark (destruction & death). Something has to “die” for something new to be reborn. Although energy never really dies; it just takes different forms and shapes. It moves from form to the formless, back into a new form.

 

We should no longer fear the feminine darkness and only celebrate the masculine light for we are all both. Sacred union is, in other words, God/Creation manifested, or a “holy f*ck.”

 

Vad tänker du om de sju dygderna och vad identifierar du dig med?

Dela gärna dina reflektioner omkring detta ämne i kommentarerna nedan. Vi ser fram emot att höra ditt perspektiv och tankar!

Be F*ckin’ MoRE – Become the Master of Reactivated Embodiment. Tora Zophia and Ulrika are transformational life designers and you can find them and their programs at: www.reactivatedembodiment.com

 

Live Unfuckwithable!

Tora & Ulrika