Ödmjukhet – första av sju dygderna/ Humility – the first of seven Virtues

ödmjuket

Svenska:

Vad är det att vara ödmjuk?

Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar.

Besläktade begrepp är frid, anspråkslöshet och respektfullhet. Varken den kristna medeltida filosofin i Augustinus tappning eller den aristoteliska dygdeetiken anser dock att ödmjukhet är en dygd.

Wikipedia

Ömjukhet som svaghet

Ja, det ses ju inte som en dygd längre. I vårt perspektiv lever vi så mycket i ”skuggvärlden” att även dygderna, det rena och naturliga överskuggas och får mindre plats och mindre värde.

Då vi lever i en individualistisk värld (invidia= avund se tidigare blog) med motto ”själv är bäste dräng”  – gör att ödmjukheten kan ses som en svaghet. Ödmjukhet har således mindre värde än att ha högmod och att vara överlägsen.

Redan här är balansen/vågskålen rubbad.

För att vara framgångsrik som individ ses högmod ofta som en ”dygd”, en drivkraft bakom framgången. Som att det är något att eftersträva och är bättre än andra för att man uppnått viss status.

Självuppskattning och självhävdelse är ”så normalt” så ödmjukheten bleknar och faller i glömska. Det i sin tur innebär ju att vi förlorar kontakten med det vackra, det rena, det fridfulla inne i oss. Och istället jagar vi uppskattning, bekräftelse och status i det yttre. Vi mister således respekten inte bara för andra men även för oss själva och den här planeten vi bor på. Med andra ord; du skulle kunna hävda att ödmjukhet har inte status.  För att vara framgångsrik som individ ses självuppskattning & självhävdelse som normalt vilket är motpol till ödmjuket.

Bristen på ödmjukhet skapar ännu mer obalans, ännu mer skuggor och en nedåtgående spiral. Det första steget är att se denna pågående obalans för att därigenom att kunna transformera det till sin rena, naturliga essens.

 

 

Respekt och moral

En annan aspekt är att historiskt sett när du gav ditt ord, hade det ett stort värde. Orden var löften, ungefär som en ed och respekterades av båda parter. Hade man tagit hand med någon om en uppgörelse så var det som gällde. Idag är det mest tomma ord och tomma löften (titta tex bara inom politiken).

Detta innebär att respekten till oss själva och andra försvunnit. Framgången, högmodet/överlägsenheten har en ”högre status” och gör att man skyr inga medel för att nå sina mål. Det finns ingen riktig substans, inget fundament att bygga på – bara tomma löften och meningslösa ord.

Denna avsaknad av respekt, och ett stabilt fundament gör det mindre lätt att känna inre frid.

Så på något märkligt sätt har även den fina egenskapen av ödmjukhet blivit en skugga… Något vi jagar där ute, istället för att uppleva inom oss själva.

 

Att vara ödmjuk

Ödmjukhet är något som existerar naturligt i oss alla. När vi transformerar programmeringarna som skymmer och överskuggar så ger vi plats för ödmjukheten att växa. Då ges (öd)mjukheten och den feminina aspekten en möjlighet att få blomma ut. Världen kan då äntligen återskapa balans.

 

Hur uppfattar du ödmjukhet? Eftersträvar du att vara det, eller ser du det som en svaghet?

 

Denna nedanstående text är ett citat från vår bok Holy F*ck and Sacred Water-The Secret Connections to Everything (kapitel 34):

“We do not listen inwards, and do not respect the body’s signals – the information provided by the body. Instead, we cross our own boundaries and our internal resources over and over again, leading to long-term stress-related diseases that dry out our flow and burn out our energy.”

 

English:

What is humility?

Humility is the quality of being humble. Dictionary definitions accentuate humility as a low self-regard and sense of unworthiness. Humility is an outward expression of an appropriate inner, or self regard, and is contrasted with humiliation which is an imposition, often external, of shame upon a person. Humility may be misappropriated as ability to suffer humiliation through self-denouncements which in itself remains focused on self rather than low self-focus.

 Humility, in various interpretations, is widely seen as a virtue which centers on low self-preoccupation, or unwillingness to put oneself forward, so it is in many religious and philosophical traditions, it contrasts with narcissism, hubris and other forms of pride.

Wikipedia

Related concepts to humility are peace, unpretentiousness and respect. However, neither the Christian medieval philosophy of Augustine’s nor the Aristotelian ethics of virtue considers humility to be a virtue.

 

Humility as a weakness

Yes, it is no longer seen as a virtue. In our perspective, we live so much in the “shadow world” that even the virtues, the pure and natural, are overshadowed and given less space and less value. When we live in an individualistic world (invidia = envy see previous blog) with the motto “oneself is the best servant” – means that humility can be seen as a weakness and vulnerability. Humility thus has less value than having pride and being superior. Humility is therefore unworthy.

Already here the balance has been disturbed. To be successful as an individual, pride is often seen as a “virtue”, a driving force behind the success. As if it is something to strive for and oneself is better than others for having achieved a certain status.

Success criterias

Superiority and self-righteousness are “so normal” that humility fades and falls into oblivion. This means we lose connection with the beautiful, the pure, the peaceful essence inside of us. And instead we chase appreciation, confirmation and status in the exterior world. Thus we lose respect – not only for others – but for ourselves as well as for this planet we live upon.

The lack of humility creates even more imbalance, even more shadows and a downward spiral. The first step is to see this ongoing imbalance in order to be able to transform it into its pure, natural essence.

Respect and Moral

Another aspect is that historically, when you gave your word, it had great value. Words were promises, much like an oath and were respected by both parties. If you had shook hands with someone with a settlement, that was a contract.

Today it is mostly empty words and empty promises (notice in politics, for example). This means that the respect for ourselves and others has disappeared.

Success, pride / superiority has a “higher status” and means that you do not shy away from the means to achieve your goals. There is no real substance, no foundation to build on – just empty promises and meaningless words.

This lack of respect, and a stable foundation make it less easy to feel inner peace.

So in some strange way, even the beautiful quality of humility has become a shadow… Something we hunt for out there, instead of experiencing within ourselves.

Humility is something that exists naturally in all of us. When we transform the programming that obscures and overshadows, we give room for the humility to grow. Then the softness of the feminine aspect are given an opportunity to bloom. The world can then finally recreate its balance.

How do you perceive humility? Do you strive to be humble, or do you see it as a weakness?

 

Holy F*ck and Sacred Water-The Secret Connections to Everything (chapter 34):

“We do not listen inwards, and do not respect the body’s signals – the information provided by the body. Instead, we cross our own boundaries and our internal resources over and over again, leading to long-term stress-related diseases that dry out our flow and burn out our energy.”

 

Please, share your reflections and thoughts in the comments below! We look forward hearing your perspective on this topic!

 

Be F*ckin’ MoRE – Become the Master of Reactivated Embodiment. Tora Zophia and Ulrika are transformational life designers and you can find them and their programs at: www.reactivatedembodiment.com

 

Live Unfuckwithable!

Tora & Ulrika

Lämna ett svar